33 är det nya 67

Häromdagen frågade mig en yngre kollega mig om jag hade haft någon 30-årskris. Hon fyllde 29 den dagen, och hade någon form av för-ångest vid tanken på att nästa födelsedag skulle vara “fylla vuxen”-dagen. Hon berättade att hon alltid sett framför sig hur hon skulle fira sin 30-årsdag med man och barn och hundar i ett trevligt hus på landet, men varken man, barn eller hund verkade vara på ingående, och de var tydligen en förutsättning för att det skulle bli hus.

Hon undrade vad jag hade för ambitioner i livet, såhär på andra sidan 30. Jag sa att det bästa med livet post-30-års-krisen var att jag just inte har några ambitioner längre, varken kring karriär, ekonomi, eller familj

Tre saker, sa jag. Tre saker har jag börjat med efter 30, som jag inte alls hade tid med tidigare, när jag hade fullt upp med själva livet, som av någon anledning tog mycket mer tid då.

  • Jag skriver dagbok. Det är otroligt vad underhållande det är att gräva lite djupare i ens kaotiska medvetande, som aldrig är så välordnat som en tror, när man börjar lyfta lite på stenarna. Just att helt sakna ambitioner med skrivandet gör det hela mycket enklare, än om jag skulle vilja bli publicerad, eller skapa en blogg med massor av läsare, eller bli krönikör.
  • Jag promenerar. Jag tror jag kan räkna antalet ensampromenader jag genomförde innan jag fyllde 30 på ena handens fingrar, men nu har det blivit min hobby nummer ett, och det är svårt att tänka sig en mindre ambitiös hobby än att såsa runt på gatorna i Born eller på Montjuïc i maklig takt. Inget maratontränande, inget svettande, bara hasande.
  • Jag läser filosofi. Filosofi måste vara det ämne som gör minst nytta på CV:t av alla ämnen på hela universitetet. Till och med “Harry Potter och hans värld” är nog en bättre karriärinvestering än Filosofi A. Min kollega frågade om det verkligen var en vettig investering, att lägga en massa tid på en universitetskurs som absolut inte kommer leda till nånting. Investering och investering, sa jag. Det är kul, det räcker för mig.

Sen slog det mig – eftersom jag inte har, eller planerar, några barn, så har jag hoppat över 25 års familjebyggande, och börjat direkt med det ljuva pensionärslivet, åtminstone på kvällar och helger. Och tur är väl det, för av senaste pensionsbeskedet att döma, så lär jag ha fullt upp med att tjäna mitt uppehälle efter 65, så ska det matas duvor och lösas korsord, så är det nu eller aldrig!

DSCN1153

En trevlig promenad längs stranden i Sitges. Pensionärshobbies, var ordet…

Advertisements

4 thoughts on “33 är det nya 67

  1. Underbar läsning hörru! Dock: Om jag skulle anställa/anlita någon (vilket ju inte är helt otroligt) så skulle ju Filosofi A smälla väldigt högt.

  2. Tack för en inspirerande blogg. Försöker nu just komma över allt att läsa om Frivillig Enkelhet efter 4 år i eget stor hus med fyra barn – PRYLAR; KLÄDER !!!! Håller på bli tokig 😉 Har kommit till insikt att nu just får jag större kickar av att sälja prylar än att köpa, alltså har jag börjat komma ifrån mina skov med “shoppaholoc” – har belagt mig själv med köpstop – inte familjen – än 😉

    • Underbart! Välkommen in i gänget 🙂 Och stort lycka till med rensandet! För mig är det clothes swapsen som ger de största kickarna – kombinationen att göra sig av med gammalt, och få nytt gratis samtidigt är oslagbar!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s