Yttre och inre minimalism

Jag har aktivt strävat efter att leva minimalistiskt sedan jag kom till Barcelona för snart två år sedan, och jag har lagt märke till att jag gått igenom olika faser, och jag har varit nyfiken på vad som ska komma – vad är det jag kommer komma fram till när jag skalat bort allt som tar onödig energi?

Det började med materiell minimalism – att komma till ett nytt land med två resväskor och inte särskilt vidlyftig budget är en bra början, om man är intresserad av materiell minimalism. Nu har jag vant mig så vid att inte äga mer än det nödvändigaste att jag har svårt att tänka mig att jag nånsin har levt annorlunda. Har jag verkligen ägt mer än en mascara åt gången? Flera par vinterstövlar? Tallrikar jag knappt använde? Så mycket plats det måste ha tagit!

Sedan började jag se över mina matvanor – det är en utmaning att se hur mycket mat man kan köpa för 20 euro, om man verkligen försöker. Det blev rätt mycket linsgryta under den perioden… Och så kom jag på att jag borde se över mina dryckesvanor också, vilket ledde till mitt vita halvår, som finns beskrivet här: https://thebarcelonadiary.wordpress.com/category/ett-vitt-halvar-till/

En bieffekt till alkoholstoppet blev också en form av social minimalism, och mer tid för mig själv.

Och all den här avskalningen – vad har den lett till? Jag hade en aha-upplevelse förra veckan. Jag satt på jobbet, och insåg att inget alls distraherade mig. Ingenting störde tankarna, förutom analysen jag satt och klurade på. Och i det lugnet som jag kände, så blev jag helt plötsligt medveten om alla tankar som rusade genom hjärnan – ungefär så där som när man testar att meditera. Och tankarna sa, för varje nytt moment jag började med, att “det där kommer du aldrig klara” “det kommer aldrig gå” “du kommer inte hinna” “det är för svårt för dig” och så vidare. Och jag som trott att jag var självsäker, med läget under kontroll! Jag måste ha distraherat mig tillräckligt för att inte lägga märke till strömmen av tankar som for igenom hjärnan. Men nog har de funnits där hela tiden. Jag har bara inte varit medveten om dem. Och genast, i samma stund som jag började lyssna på de tankarna, så kunde jag hantera dem, och medvetet flytta fokus helt och hållet till uppgiften, istället för att behöva lägga energi på att låta bli att lyssna på det negativa surret inuti huvudet. I ungefär 10 sekunder åt gången. Men det gick! Och det var väldigt sköna sekunder.

Så nu är det dags för nästa fas av minimalismen – den inre minimalismen. Efter att de yttre distraktionerna är avskalade en efter en, så återstår nu den stora utmaningen – att rensa bort även de inre distraktionerna, och nånting säger mig att det kommer krävas betydligt mer än att vänja sig vid att bara äga en mascara åt gången…

DSCN0694

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s